How to kill with a teaspoon...
William ringde mig efter jobbet idag..?how?s the best way to kill someone with a teaspoon?? ?What? Why?? ?Well I have a lot of teaspoons here, and I was just thinking about it. I think the best way is to go for the eyeballs first. And when they?re out, then you?re quite close to the brain? ?Well, I actually don?t know..? ?But, I thought you were very experienced? You can?t just go around threatening people without knowing HOW to do it? ?That?s how I like it. It?s suppose to be spontaneous?? ?Aha, I understand..So, can I call you tonight?? ?If you?re not busy killing people with teaspoons, yes please, do that?
Och jag är glad igen...Han har haft ett par dåliga dagar, men nu mår han bättre och han vill inte att jag ska tro att han är "mental" ingen aning om hur man översätter det...Han vill träffa mig igen =D Och min mage vände sig nervöst igen...
Frukosten imorse var hemsk. Erika låg och sov när jag ringde henne kl 6.02. (det ÄR förvirrande med två Erika på samma arbetsplats) hon kom insläntrande 6.15 och var inte ens intresserad när jag försökte lära henne våra rutiner. Hon gick in i köket...6.20...då var jag redan stressad pga tiden...och hon börjar äta! What the f***! Och jag försöker förklara allt för henne, men hon är totalt ointresserad.
Tack och lov kommer Moorghen kl6.50 istället för 8.00 och han hjälper oss hinna med allt i tid...Och hon äter igen... Kl 8.10 kommer Izabell insläntrande. Inte en skymt av stress fastän hon är 10 min sen...Hon ber inte ens om ursäkt. Och sen brakar helvetet loss. De gör ingenting, är bara i köket och...äter! Och jag får själv ta hand om en restaurang som helt plötsligt är full...Ok, jag han hantera det..men det är jobbigt. Och jag svettades och det var jobbigt, och jag ville bara lämna stället och gå hem. Särskilt eftersom Eddie skulle vara där kl 8.00 men kom 9.15... Vad är det för fel på folk? Kan de inte klockan eller? Whatever!
Nu har jag rast, ska iväg till gymmet och sen tillbaka till jobbet...Och sen förhoppningsvis ut, om jag orkar...
Dagens onödiga kunskap om Erika:
Jag äger fler par korta kjolar än vad jag äger byxor =)
Jag hittade nyckeln...
Jag är lycklig, lycklig, lycklig!
Jag är nervös, jag är illamående, jag kan inte äta. Jag kan inte sova...Jag är kär...(sablar, tänk om den är obesvarad?)
Men jag är lycklig, lycklig, lycklig! För jag lever! Jag har underbara vänner! Jag har bra musik som jag lyssnar på... Jag bor i ett hus med många spindlar (minst två i mitt rum)...
Och ännu en värdelös sak som ni ska få veta om mig...(jag älskar att lägga pussel) Jag och Gabi ska ha pusselkalas när vi är lediga någon dag. Pussel och vin tror vi är en rolig kombination...hihi.
Och vi ska ner till fältet där det finns massor med ankor, och mata dom med whiskeyindränkt bröd (visst är vi onda) haha. Och vi ska sitta på stranden och prata...eller i trädgården för den delen..Och vi ska grilla, vi ska skratta, gråta och allt som vänner gör. För snart bor vi i samma hus!!!!
Och därför älskar jag livet! Jag har det så bra här...Med Regina Spektor i min cd-spelare sitter jag och ler för mig själv...även om jag kanske är olyckligt kär. Jag kanske bara är otålig...men jag är nervös...tycker inte om att vara i underläge...men om det inte funkar..."life's brutal" och det är inte meningen att jag ska ha ett förhållande.
Allt händer av en anledning...tro på ödet...
Jag har hittat nyckeln till lycka i mitt liv...Det tog sin tid, men nu finns den här... Jag har hittat låset, och jag har låst upp det... Varför vara ledsen när man kan vara glad? Varför gråta när man kan skratta? Varför stå stilla, när man kan gå?
Och för alla andra? Jag önskar er samma glädje, som den jag känner när jag varje morgon promenerar till jobbet...Det är lagom kyligt, luften är frisk och det blåser lite. Det är helt tomt på gatorna och jag går ner mot stranden..Och där ser jag vågorna, hör vågorna slå in mot klipporna. Och sen ser jag solen. Solen som går upp...Och allt är så vackert. I dom ögonblicken önskar jag att tiden kunde stå stilla...Dom ögonblicken får jag nästan varje dag (är inte det ren lycka?)
Svenskar överallt och en förvirrade kock
Men jag tänkte hålla det här kort för omväxlings skull...trots att jag har miljoner tankar och saker som jag vill berätta för världen.
Var på gymmet idag efter jobbet. (Kom iväg efter 11 timmar...) OCH nu ska ni få veta en sak! I've made progress!!
Jag kan nu sitta ner, med benen rakt ut framför mig, och luta min panna mot knäna...Förstår ni hur vig jag har blivit? Hihi!
Och Gabi, min kära Gabi flyttar in på onsdag. Vi har ledigt tillsammans då, och ska ha inflyttningsparty! Det ska bli såå kul. Och "never trust a virgo" står jag fortfarande fast vid...Med William, har ingen aning, Jag mår bara dåligt. Kan inte äta, vill inte ens TÄNKA på mat...går omkring och har en klump i magen av nervositet...Varför? Kväv den! Kväv den! Han flyttar om två veckor!
Men i övrigt, så älskar jag livet. Och livet älskar mig...
Skumma regler och en slapp dag...
Har bara slappat heeeela dagen. Borde ha gått till gymmet, men icke...Har knappt rört mig ur sängen om jag ska vara ärlig.. =) Jag har bara suttit här och lyssnat på min nya favoritartist: Regina Spektor. Grymt bra! Det är vad jag tycker om med att lära känna nya människor (främst potentiella pojkvänner då) att anamma deras musiksmak... Och jag tycker verkligen om den...Sen får vi väl se hur det funkar med pojkvänsdelen..haha.
Hittade en rolig sida med lite onödiga fakta...som att
- "I Atlanta, Georgia, är det olagligt att binda en giraff till en telefonstolpe eller gatulampa"
- "Det är olagligt i Alabama att bära en fejkmustasch som skapar skratt inne i en kyrka"
- "I delar av Alaska är det olagligt att mata älgar med alkohol"
- "I Michigan, är det olagligt att placera en skunk i din chefs kontorslåda" (Tusan, jag som hade planerat det)
- "I Somalia, Afrika, har det konstaterats olagligt att bära gammalt tuggummi, fastklibbat på din nästipp"
- "Under 1700-talet, kunde böcker som ansågs som stötande, bli bestraffade genom piskning"
- "Människor som skrattar mycket är hälsosammar än dom som inte gör det. Dr Lee Berk vid Loma Linda School of Public People upptäckte att skratt minskar halten av stresshormon och stärker immunsystermet. En sexåring har det bästa, de skrattar i genomsnitt 300 gånger/dag. En vuxen skrattar bara 15 - 100 gånger/dag"
- "Din tumme är lika lång som din näsa"
- "Det finns fall där personer har dött av "paper cuts". "The Papercuts" blir infekterade och utan riktig behandling kan du dö från infektionen!"
- Rökning gör det nästan omöjligt för en man att få naturlig erektion och den minskar penisen. Det reducerar också spermans rörlighet"
Så det här var lite intressanta fakta som ni kan ta med er i livet =) I övrigt så ska jag äta och gå och lägga mig strax. Jobbar kl 6 imorgon, typ 200 för frukost osv. Och en dejt med William? Knappast. Han är så förkyld att det inte är sant. Men men...
Finally, en första date!
Och upp kl 5 imorse. Hektisk frukost, men så underbart kul! Jag älskar verkligen mitt jobb... För tillfället. Fast jag saknar Kasia... =( Jag tror att jag gjorde rätt bra ifrån mig faktiskt. Jag fick ta hand om dörren och att placera gästerna vid borden. Väldigt lätt jobb, men jag försökte göra så mycket som möjligt runt omkring. Eddie var ju där. Jag vill att han ska se mig...att jag kan.
Efter frukost satte jag upp restaurangen och sen satte jag igång med alla problemen = inga napkins! för vi fick ingen leverans och slut på cereals (är det flingor och sånt på svenska?)
Jag har satt mig själv på att beställa hem frukostmat och sånt som behövs till buff'én. Så jag pratade med headchef och han lovade att beställa för helgen. Linneordern var ett större problem...In i linneskåpet och omarrangera för att kunna inventera. Killer för min rygg...Till slut var jag klar och kunde göra min order, första gången. Så nu har jag det som duty också. Så även om jag inte är Supervisor (än) så har jag lika mycket ansvar och jobb som en. Enda skillnaden är att jag får betalt per timme..det får inte Supervisors.
Och efter jobbet..Äntligen fick jag gå på min date med William...Och jag var så nervös..han hämtade upp mig utanför Dunnes och vi åkte till Howth Pier, där vi promenerade och tittade på sälarna(!) som simmade i hamnen. Han är så mysig. Lika mysig som jag trodde. Fast ändå helt annorlunda när det gäller smak och åsikter och så. Han är väldigt snygg alltså! Kunde ju knappt ta ögonen från honom, hihi. Vi åkte även till ett fågelreservat och promenerade längs en låååång sandstrand. Så vackert. Han gav en rolig kommentar till mig i bilen på väg hemåt "Do you drive in Sweden?" "No, I'm not allowed to have a driving license.." "Aha....Do you need a licence to be that beautiful?" Hihi =)
När vi skulle säga hej då, jag tror att han var lika nervös som jag. Han kysste mig på kinden innan jag gick...På kinden! Jag vet inte, men något gjorde mig så nervös över det hela..Fast det betyder faktiskt mycket för mig. Tänk om vi kan gå lugnt framåt för en gång skull? (Med honom borde det inte vara något problem då han tydligen tycker att man ska vänta 6-8 månader innan man har sex...) Vi ska ju ses igen! Yey!
Om jag ska säga som det är...Jag har fallit pladask för den här killen...Och det har förvånat mig själv....
Blogg på engelska och shamrocks
Hur det blir med att bli Supervisor vet jag inte. Kände idag faktiskt att jag borde få mer kunskap innan jag blir det...Vilken insikt va? =) Men jag lär från Gabi hela tiden, och jag är den som har kommandot tillsammans med henne för tillfället (även om det inte finns på papper) Så jag har ingen aning alls. Fast jag tror att jag ska prata med Gabi och Eddie om det hela, om jag inte blir Supervisor, för då vill jag veta OM jag kommer att bli det, annars byter jag jobb.
Vi får se vad som händer...Jag är lycklig i vilket fall =) Har lärt mig lite kinesiska idag, hihi. Det är sååå kul! I övrigt så har det väl inte hänt så mycket. Jag jobbade 12 timmar, så hela dagen gick ju åt det. Har varit på gymmet =) och nu ska jag sova eftersom jag jobbar kl 6 imorgon igen...
Jo, det var en annan insikt jag fått idag..Jag trodde ALDRIG när jag började jobba här på hotellet att jag skulle tycka om frukost så mycket. Jag ville ju bara jobba middag, och jag var så besviken över att jag inte fick göra det. MEN, nu känner jag faktiskt tvärtom. Jag VILL jobba frukost, visst är middag kul, men frukost passar min personlighet så mycket bättre. Sen är jag ju morgonpigg också. Enda nackdelen är väl att det är lätt att man får för lite sömn eftersom alla andra kan vara uppe så mycket längre, men det är något man får leva med =)
OCH vi får väl se om jag går på date med William imorgon. Han lovade mig igår att han skulle höra av sig idag. "Never trust a virgo" tänkte jag...jag har ju mina orsaker som ni vet...Tror ni att han har hört av sig eller? Vi ses dock på jobbet imorgon så vi får väl se...
Jag kom på ännu en sak. Nästa vecka ska jag äntligen skaffa min andra tatuering!!! Yey! A shamrock!! På min ankel!
Jag börjar bli stark!!
Det var jobbigt att jobba med dom i morse. Jag och Kasia förklarade för dom vad de skulle göra om och om och om igen, men de lyssnade inte! Och vi hade 100 st för frukost och var 4 personal...Helt sjukt! Jag fick göra ALLT! Men det var väl bara bra det, Eddie såg att jag klarade av press.
William dök upp efter frukost någon gång..Och jag blev glad...Saknade honom. Pratade lite med honom och vi bestämde att vi skulle mötas upp för en rast lite senare...Det visar sig att han röker ibland! Ewwww!! Fast vi har väl alla våra fel...Jag sa "Du kommer inte i närheten av mig på torsdag om du har rökt innan" "Jag som trodde att det var jag som hade kontrollen" "Tyvärr, jag tog precis tillbaka den"
Sen berättade han för mig i söndags, helt ärligt att HAN väntar 6-8 månader innan han har sex...Inte för att det är aktuellt....men ändå!! Jag menar, vad är det för FEL på irländska killar?
Efter jobbet drog jag till gymmet. Såå skönt. Tog ut mig totalt! Ska höja mina vikter nästa vecka =) Jag börjar alltså se resultat!
Imorgon börjar jag kl 6 igen, och det är en überviktig dag igen, så vi får bara hålla tummarna och jobba på...William är ledig =( men han lovade att han skulle ringa. Vi får se vad han bestämmer för vår date. Det är upp till honom! Hihi.
I övrigt så är jag extremt lycklig. FAST, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Skumt va? På väg till jobbet imorse så lyssnade jag på så glad och bra musik, och jag log med hela ansiktet. Men jag överväldigades av en känsla att vilja gråta. Varför har jag ingen aning...Man blir lite förvirrad när man bor här...
Ett enda stort leende och livet går vidare...
Anledningen till mitt gigantiska leende är enkelt. Vi hade väldigt trevliga gäster för middag, när de skulle gå satte sig en av dom vid pianot...och spelade en melodi...som jag bara älskar/avgudar, har inte riktigt ord för vad jag känner för den. Den kommer från filmen "Corpse Bride" och den är så sorglig, men ändå så vacker. Jag sa till Kasia att jag skulle kunna gifta mig med den där mannen bara för att han kunde spela den där melodin...=) (Får se till att William lär sig den istället, hihi)
Dessutom är månen så extremt vacker här. Den ser ut som om den har ramlat ner lite, hänger inte som i Sverige riktigt...Och det har varit en helt underbar dag. Det har varit regn (det har inte regnat på evigheter!!!) och stora gråa moln har dragit fram över havet. Havet har varit såå vackert idag. Och nu när jag gick hem så var det stjärnklart, sååå många stjärnor överallt. Och då kände jag bara: Jag vill inte lämna den här platsen. Jag vill inte gå in och lägga mig. Jag vill sätta mig på stranden, ha någon som håller om mig, och jag vill titta på stjärnorna och på månen. Någon som jag kan prata med. Och bara prata och prata och prata. Berätta om mitt liv, om mina drömmar, min framtid och mina önskningar...Kommer jag att få den chansen?
Och det var då något slog mig: Jag har äntligen gått vidare. Jag har raderat alla sms, hans telefonnummer (har nästan glömt det faktiskt), tagit bort allt jag fått och som kan förknippas med honom. För jag vill inte ha honom i mitt liv längre. På något sätt eller vis. Ha med honom att göra. Yuck.
Och nu ser jag riktigt ljust på framtiden. Jag kommer dock låta bli att försöka ta mer än en dag i taget. Uppenbarligen kan man inte lita på killar...inte ens de man trodde var speciella.
Och när jag känner mig ensam, så gör bara så här: Titta igenom din telefon Erika. Se alla sms du har, från alla dina vänner. Gå in på datorn och se alla bilder med alla dina vänner. Och inse hur lyckligt lottad du är!
Men jag är glad. Jag är ett stort leende. Jag är mig själv, och duger jag inte som jag är...då får det vara...(jag hoppas dock att jag duger för William) Och på torsdag ska vi på date!
Jag och Gabi p? Tamango's i april -07
För...ÄNTLIGEN ska jag och William gå på date! =) Yey! Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till...jag är såå nervös. Kan inte äta, inte sova. Vad är det som händer med mig?
Han ringde mig igår och vi pratade i över en timme. Konstigt. Jag var lite berusad av vin (jag och Gabi hade filmkväll med ost och vin, kl var 01.05) och berättade i stort sett hur jag kände. Sa dessutom "nu lär jag väl skrämma iväg dig" och han sa "det är väl snarare tvärtom"...lovande eller hur? Anledningen till att han ringde mig var att han textade mig och frågade "Vad är du för stjärntecken och dricker du rött eller vitt vin? Ööööh? "Vad menar han med det Gabi? Ingen har någonsin frågat mig det? Och vin?" Gabi "Sånt är viktigt för mig, det betyder bara att han tänker på sånt" "Så vad ska jag svara? Rött eller vitt vin?" "Alltså, det är ju som att säga att en häst är varmblod eller kallblod..." Vi skrattade åt det...Det blev, "Jag är jungfru (är det ett bra svar?) och vin beror på situationen, tycker om båda.." Det var då han ringde mig.. "ÄR du verkligen jungfru?!" "Jaaa..?" "Helt sjukt. Jag har ALDRIG träffat en annan jungfru förut!" "Det har faktiskt jag.." (och uppenbarligen kan man inte lita på dom)
Och sen pratade vi och pratade vi och pratade vi. Gabi trackade mig, och när vi äntligen lade på så var jag väääldigt lycklig, men fortfarande väldigt nervös. Vi får se vad som händer...Han gör mig bara så gravt förvirrad...(mer än vanligt och då är det illa!)
Resten av kvällen satt vi och drack vin och snackade. Gabi sov över hos mig eftersom hon flyttade ut från sin Landlady igår..Nästa vecka flyttar hon in i mitt hus!! Jag ser så mycket fram emot det. Vi har så kul tillsammans. Vi lyckades spilla ut totalt en halv flaska vin i min säng under gårdagskvällen, hihi. Det enda vi var bekymrade över, var att vi faktiskt blev av med en halv flaska vin, inte det faktum att sängen var ganska blöt och att mitt rum imorse luktade som en spritaffär. Haha!
På jobbet igår fick jag göra ALLT! Paul är borta nu, drog tillbaka till England imorse. Så vi är 6 man kort igen...Men jag känner mig självsäker, tog hand om middagen helt själv. Är mäkta stolt över mig själv. Som alltid nuförtiden!
Och när jag talar om vanliga Svenssons. Jag menar absolut INGET ILLA med det. Jag känner bara att, att bo i Sverige ger mig inget. Att ge mig ut och se världen, det är något som alla borde försöka göra. Jag förstår dock att inte alla har den drömmen. Men jag får min utbildning här, på plats. Jag har mitt jobb, och jag älskar det. Funderar på att rata svenska för ett tag, behöver hålla mig till ett språk, så jag kanske går över till halvknackig engelska här inom snar framtid. Detta beror även på att mina andra vänner nu börjar flytta tillbaka till Tyskland, Polen och Tjeckien, och de vill gärna vara uppdaterade också...Men som sagt, jag menar det inte som kritik alls, jag förstår att det låter som det. Ursäkta mig för det...
Ska faktiskt ladda upp en bild på mig och Gabi nu, min älskade vän. Har nästan ingen kontakt med Elin, sjukt va? Jag flyttar till Irland, mycket för att vara nära min bästa vän, och vi pratar knappt ens en gång i veckan. Ses inte mer än var tredje vecka kanske...Men hon har sina svenska vänner in town nu, och jag har mina vänner...Hon kom inte ens och hälsade på mig på sjukhuset...Det var Gabi som kom. På sin lediga dag. =) Inga bittra känslor dock. Vi har alla fullt upp...
Jag älskar er där hemma i Sverige och jag kommer att sakna den svenska sommaren!!
Puss o Kram
Är vi inte vackra? =) Och på den här bilden kan jag faktiskt förstå att folk tror att vi är systrar...
Drinking wine on the beach...
GJag jobbade på passet idag. INGEN ANING om vad det heter på svenska. Men det var jag som hade kontakt med kocken och dirigerade ut maten till de olika borden och så. Det var första gången jag hade fullt ansvar för det...Och det gick bra. Riktigt bra. Och jag tyckte att det var väldigt kul också. Att vara foodrunner är inget speciellt, det är väl därför jag har föredragit att vara ute i restaurangen. Men på passet så är det JAG som har ansvar för att allt kommer dit det ska, och jag har kontroll osv. Jag älskade det! Fast det var VARMT!
Och jag träffade William...Han har blivit förkyld. Stackarn. Vi hann inte prata så mycket (som vanligt!) men jag frågade honom "Är det ens någon mening för mig att gå ut med dig? Jag menar, vi kan inte sätta ett datum OCH du flyttar om ett par veckor" Han svarade "Jo, men det är ju inte så långt bort. Och jag har bil..." (Bara 50 miles) Så hur tolkar jag detta? Ok, jag ska ge det ett en vecka till, försöka iaf, men jag tycker inte om när någon annan än jag har kontrollen över situationen...
Han kom dock in till köket innan han slutade, för att säga hej då...Gulligt av honom.,Och vi kom fram till att vi kanske kan ses imorgon trots allt . =) Jag jobbar inte förrän kl 5pm på måndag...Vet ni vad jag stod där och tänkte? Jo, att jag bara ville krama honom. Och jag har inte ens varit på dejt med killen!
Fast det jag ville berätta nu egentligen var:
Gabi flyttar in hos mig imorgon!!!!!!!!!!!! Yeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeey!
Vi gick ner till stranden idag efter jobbet...(såå vackert) och delade på en flaska vin och bara pratade...Och vi kommer att ha sååååååå kul när hon har flyttat in. Vi har bestämt att vi ska ha "lägga pussel" kvällar (inkluderar vin) och att vi ska spendera många nätter på stranden (vin inkluderat, vi har ju redan börjat)...Och jag är lycklig igen. Jag är så glad att jag har henne här. Hon är verkligen en vän för livet, och såna är inte lätta att hitta när man blir äldre (nu låter det som om jag är gammal som gatan)
Och nästkommande vecka är den väsentligaste för mig det här året...Det är nu som jag ska jobba med Eddie, och han ska bestämma om jag är värdig att bli Breakfast Supervisor...Det vet jag att jag är, vi får bara se om han inser det....
En annan sak. En BRA sak som faktiskt kom utav mitt anfall: alla av det manliga könet på hotellet daltar med mig =D Jag klagar inte, hihi.
Ok, jag måste gå och lägga mig nu. Ska ju hjälpa Gabi med flytten imorgon! Yey! Och förhoppningsvis äntligen få min dejt...
Fortfarande frustrerad och min kära Dennis
Jag är fortfarande extremt frustrerad. Dumma William! Han vill gå ut med mig EFTER jobbet på söndag, även fast det kanske är kl 01.00? Skum kille. Varför, varför, varför måste jag bli kär i en kille igen? Stoppa mig någon! Drömde om honom inatt. Att vi satt och pratade, sen vaknade jag och tänkte "Är du dum eller Erika, den enda gången du kommer att SITTA och prata med honom är om ni har rast samtidigt"
Börjar dock misstänka att Neil vill något mer än bara umgås...Han pussar mig på pannan och håller om mig, vi känns som ett gammalt par...problemet: Jag har INGA känslor för honom...alls. Alla: "Ni är ett sånt sött par!" Jag: "Jag vill inte vara något par!" Alla: "Men det är ju Neilo!" Jag: "Spelar ingen roll, jag vill inte vara ett par"
Pratade med Neil's kompis Dara: Var är du från då? Polen? Lettland? Tjeckien? Frankrike? Bosnien&Herzegovina? Slovakien? Tyskland? Nordirland? London? USA? Jag: "Försöker du förolämpa mig med flit? Är du helt j-a dum i huvudet?" Så trevlig är jag mot killar jag träffar. Varnade dom också för mitt "jag dödar alla killar med tesked-humör"
Jag som hela tiden har känt mig så oattraktiv och ugly den senaste tiden. Nu börjar faktiskt killar visa intresse igen =) Och då kan jag ju självklart bara koncentrera mig på en...dumma William!
Jag var på Dennis' Leaving Party på Oasis Bar (Sand's hotel) igår kväll. Gick när alla gick till Tamango's. Men jag fick chans att prata med Dennis, det var han och Paul som var där när jag vaknade upp på köksgolvet. Han är så gullig. Jag kommer att sakna honom. Han ville åka med i ambulansen, sprang för att hämta en jacka och sen fick han veta att jag åkt redan. Då fick han sån ångest "Stackars Erika, alldeles själv, helt ensam på Irland" Han ringde till sjukhuset och kollade upp mitt läge och det var han som ringde till Gabi och skickade henne till sjukhuset. Jag har sååå mycket att tacka honom för. Han frågade dessutom om jag ville börja jobba i receptionen. De letar efter en ny där, och han sa att innan han går imorgon så skulle han prata med Reception manager och rekommendera mig..Funderar på om jag kanske borde ta den chansen...
Nu måste jag dock sticka till gymmet om jag ska hinna med allt. Börjar jobba kl 5...
Frustration, ilska, paparazzis...=)
1. Mitt ex började prata med mig på msn igår..."Du hatar verkligen mig va?" "Ja, det gör jag. Jag älskade dig så mycket, jag har ersatt det med hat"
"Kommer du någonsin att förlåta mig?" "Det tror jag inte, för det vill jag inte"
"Men jag älskar ju dig som person" "Yeah right, det är så man gör mot personer man älskar"
"Då är du väl glad nu, när det är slut och jag är ledsen" "Det kan du ge dig fan på!"
VARFÖR måste han prata med mig? När han börjar prata med mig kan jag dock inte bara avsluta, varför vet jag inte. Så jag satt i 1 timme och bara var otrevlig istället. Men nu i efterhand inser jag att det är bättre att låta bli. Bara glömma bort honom...
2. William har inte tid att träffa mig ikväll...Han vill ses på söndag kväll..men då jobbar jag. Vi har försökt hitta en kväll att gå på dejt nu i två veckor...utan resultat. Och nu är jag fed up på det här! Tänkte häromdagen, "Ok, jag ska sluta jaga honom, han får väl ordna en tid för oss nu" Det tog ett dygn och sen fick jag ett meddelande där det stod att han saknar mig...Jag lär känna honom på jobbet och via sms..SJUKT!!! Jag blir bara så arg!!! Idiot!! Suck! Funderar på om jag ska skita i det här istället. ORKAR INTE hoppas och bli besviken om och om och om igen...OCH han flyttar om ett par veckor...
Så därför går jag omkring och vill döda alla med en spade, som har någonting dinglande mellan benen! Har varnat mina manliga housemates för mitt humör...De såg bara chockade ut och backade ut ur rummet =)
I övrigt så åkte mamma och Didi hem idag...=( Det har varit sååååå kul att ha dom här. Jag saknar dom så mycket redan. Vi har gjort Dublin osäkert...stretchat mitt inne i stan och visslat i en visselpipa och låtsats som ingenting. Vi har trackat irländare och shoppat på Penney's. Och de har sett mitt hotell, mitt hus, Malahide, Portmarnock och alla ställen som betyder något för mig. Vi hann t.o.m träffa Elin väldigt kort.
Och jo, jag älskar det här stället. Allting blommar, och helt plötsligt är det snygga killar överallt. Just det, vi lekte paparazzi på Gibney's (en pub i Malahide) efter en sååååå sjukt snygg bartender. Han gömde sig bakom plastväxter, duckade och skakade bara på huvudet och såg arg ut! Vi låg vikta dubbla av skratt!! Kan nog inte gå tillbaka dit igen...
Stannar nog här ett tag till, precis som jag alltid berättar för er =) Och jo, för mig är en vanlig Svensson en som bara stannar kvar i kära Sverige...inget illa menat. Jag menar, Sverige är underbart, men det går ju bara utför för tillfället..OCH det är svårt att få jobb...blev dock erbjuden jobb i Göteborg..sa jag det? Det blir Göteborg om jag flyttar hem till Sverige igen, men det lär inte bli än på ett år minst...sen är det ju Australien som lockar, och sen...
Life's brutal
NU kan jag stanna här. Jag vill inte flytta hem till Sverige igen. Jag älskar Irland. Jag älskar människorna här. Livet här. Så TACK! Jag kan leva mitt liv här nu. Jag kan göra min karriär eller whatever. Jag kan göra precis vad jag vill. OCH INTE BLI en vanlig Svensson...Jag ska leva mitt liv fullt ut...=)
Idag hade vi Fire Safety at Work...En utbildning som var väldigt intressant OCH obligatorisk! Fick spruta med skumbrandsläckare och grejer =)
Och sen var jag ju givetvis med mamma och Didi också, som äntligen är här!! Vi gick i affärer och var i St Stephens Green Park...En helt underbar park mitt i Dublin. Och alla blommor blommade...Och det doftade så underbart...Vi hade så kul tillsammans...Och skrattade så mycket. Fast det gör fortfarande ont att skratta =( i min stackars bröstkorg...Jag menar, man använder ju ganska mycket kraft när man gör sån där lungräddning på folk...Usch, bara tanken på mitt stackars bröstben...Whatever.
Nu ska jag slappa och sen sova...Imorgon har jag en jobbintervju. Men jag har nästan bestämt mig för att stanna på Portmarnock..igen. Jag tror att jag skulle ha lämnat hotellet nu, om jag verkligen ville...Det är tydligen en väääldigt stor chans att jag blir Supervisor och det skulle betyda otroligt mycket...Vi får se...
I övrigt så önskar jag bara att alla kan vara lika glada som jag...
Ensam på Beaumont Hospital
Kl 06.15..igår morse vaknade jag upp på hotellets köksgolv, en massa underliga människor runt omkring mig. Folk som pratade med mig "Erika, how are you?" Dum fråga, titta på mig... "What happened?" frågade jag.."You got an epileptic fit and Marek found you. The ambulance is on the way" Suck, inte nu igen...Dennis höll mitt huvud och talade lugnande till mig. Fick mig att ligga kvar på golvet. Jag såg blod, massa blod...
Ambulansmännen kom...bar upp mig på en bår..och rullade ut mig i den kyliga morgonen...Ambulansmannen som satt bak med mig, frågade så mycket frågor...jag var så förvirrad. Och såg min blodiga skjortärm...Insåg att tungan var söndertrasad igen, och kinden...Därav allt blod...
In på sjukhuset, sköterskorna var så trevliga. De ville att jag skulle fylla i ett formulär med kontaktpersoner och så.."Sorry, my phone is still at work and I don't even know the number to the hotel..." HELT ENSAM på ett sjukhus, i ett annat land...Jag har ALDRIG känt mig så ensam...Låg där och betraktade världen, och mådde gravt illa...
Spydde, och spydde. Tror att jag fick med alla mina inälvor. Hela kroppen värkte...Jag hade tårar i ögonen av ansträngning...En manlig sköterska kom och skulle ta blodprov på mig...Han hade ingen som helst empati för att jag var livrädd för nålar! Men jag bet ihop och han tog blod på första försöket. Jag svimmade inte ens! Mäkta stolt!
Jag lyckades slumra till...Sen hördes "Eriiiiiiiiika!" Jag öppnade mina ögon, och jag såg Gabi närma sig min säng...Jag fick tårar i ögonen av lycka, och lättnad över att inte vara ensam längre...Kära Gabi. på sin lediga morgon kommer hon till sjukhuset med taxi...för att ta hand om mig..
Du är en vän för livet Gabi!
Vid två släppte dom iväg mig, och vi tog oss till hotellet för att hämta mina saker...
Där träffade vi Jean som sa "You know that they did CPR on you?" "Öhh?" "They didn't tell you that? Apparantly you stopped breathing, so Marek did CPR on you..." Scary stuff...Så jag slutade alltså andas...läskigt...Förklarar iaf varför jag har så ont i bröstkorgen idag...Kan inte andas normalt...Eller skratta...
Fast det kunde ju faktiskt ha varit värre...Jag kunde ha ramlat och slagit mig illa...i det livsfarliga köket...Nu får jag bara ta det lugnt i några dagar och njuta av tiden med min mamma och syster här...Sen är det tillbaka till jobbet...Och kanske träffa William...
No more Sebastian Raeder...
Blandade känslor...
Ledsen över det faktiskt. Han litade på mig, gav mig ansvar. Han backade upp mig och höll mig om ryggen. Visst, han kanske inte var en särskilt bra manager, men han har även blivit en vän. Så det kommer att bli tomt, och Gabi kommer att bli ensam Supervisor i restaurangen = allt ansvar kommer att ligga på henne...
Hade ett samtal med henne ju häromdagen, om varför jag inte är Supervisor. Berättade jag det? Kommer inte ihåg. Whatever. Eddie tycker inte om mig...DÄRFÖR är jag inte Supervisor. Hon ska iaf prata med honom och se vad vi kan göra. OM de gör mig till Supervisor, stannar jag. Annars går jag...Vem vet, kanske chansen är större nu när Sebastian är borta? OM den är det, får jag väl bara vara glad...
I övrigt. Har blivit erbjuden jobb på en restaurang i Göteborg. Seriöst alltså. Har några svenska gäster på hotellet, som tycker väldigt bra om mig. (Inte på ett obehagligt sätt) och de sa att de kan ordna jobb åt mig på en nyöppnad restaurang om jag vill det...Jag trodde att det var det jag ville. Men faktiskt, jag har tänkt på det, och kom fram till...Nä, jag älskar att vara här, att få prata engelska hela dagarna. Men OM jag skulle komma tillbaka till Sverige, så flyttar jag nog till Göteborg. Stockholm har inget för mig...Inte för tillfället. Men jag stannar nog här på Irland ett tag...Har ju två jobbintervjuer på torsdag...=) Två 4-stjärniga hotell...Vem vet?
Nu måste jag dock röra mig. Ska iväg till jobbet igen...Yey! Ge mig timmar!! Jag vill jobba!! Fast jag måste äta först...
Söta lilla Erika. =) Vad ska du nu hitta på?
Grillfest, Tamango's, Danmark och bada i havet...
Jag söker jobb nu...Om några veckor kommer jag att sluta på mitt kära (hatade,avskydda) hotell. Jag kommer att sakna alla människor där...Sebastian kommer att stå som min referens på CV:t och han ska göra allt han kan för att jag ska få jobb på ett fint hotell (4 el. 5 stjärnigt).
Jag letar jobb häromkring, på Irland alltså. Men jag söker också i England nu, plus Danmark och Norge...JAG VILL!! Vill vaddå?`Jag VILL ALLT!
I vilket fall så reser jag till Australien nästa år, och då vill jag har provat på lite olika saker innan. Kanske ska söka jobb i en cocktailbar eller på Tamango's? =D
De som jobbar i cocktailbaren får så bra dricks att de i stort sett ALDRIG behöver röra sin lön. De lever på dricksen! OCh då får de ut omkring 14 000 SEK i månaden på lönen! Det är mycket att lägga undan... =)
Vi får se vad som händer. I förrgår var vi på grillfest hos Marcus (tysk) som fyllde 26..Vi var där läääänge och vi hade såååå kul. Sjöng karaoke för fulla halsar i flera timmar. Vi var ungefär 10 st som sjöng samtidigt, i två lag. Urkul! Det blev inte så mycket sömn eftersom Neil följde med mig hem...Vi satt i köket och pratade till kl var 08.30 och han skulle till sjukhuset för att ta injektioner i sitt skadade öga. AJ!
Och igår grillade jag med Kasia och Sebastian och sen gick vi till Tamango's, så det blev bara 2½ timmes sömn...Men jag ska sova NU, så jag får nästan 11 timmars sömn nu. Det behövs eftersom jag är på split-shift imorgon och lördag, OCH börjar kl 06.00 på söndag...
Vi klagar dock inte längre på våra timmar, jag och Kasia VILL ha mycket timmar nu, så att vi kan spara så mycket pengar som möjligt de sista veckorna. Så nu är det Split-Shift som gäller. Yey!!
I övrigt är allt alldeles underbart, typ. Vi får väl se hur det går med dejten på söndag, om den ens blir av...Och vad som händer OM den blir av...=) Vädret är såå fint och jag promenerar på stranden varje dag nu. Jag börjar komma i god kondition alltså =) Jag kan känna skillnaden redan.
En sak till..Jag och Gabi ska bada i havet på vår nästa dag off tillsammans..Vilket antagligen är näst nästa vecka....Knasiga irländare. De badar varje dag.
Och som alltid...Jag är lycklig här...
Glad Påsk, i efterskott eller?
Jag pratade med Sebastian igår. Han körde mig hem kl 23 eftersom jag skulle börja kl 06.00 igen. Och då frågade jag "Kommer du att stanna kvar här länge? Eller kommer du att lämna Portmarnock inom en snar framtid? Jag funderar på att lämna min avskedsansökan för sista gången nu, tillsammans med Kasia, vilket betyder att jag kommer att sluta om 5 veckor, men om du berättar för mig att du kommer att sluta snart, men inte riktigt än, då stannar jag vid din sida och håller ut, för jag vill inte lämna dig i sticket" Det var vad som faktiskt kom ut ur min mun. Och förvånade mig själv. Sebastian svarade "Jag vet inte. Men mitt team kommer att vara de första som får veta det, när jag gör det. Jag kommer då att ge 6 veckors uppsägningstid."
Faktum är att jag tycker om Sebastian. Alla talar illa om honom, men han är faktiskt shysst och jag har insett nu på senaste tiden att jag försvarar honom hela tiden. Jag har blivit lojal mot honom. Kanske beror det på att han visar att han uppskattar mitt arbete jag gör också.
Han var förvånad när han fick veta att jag var ledig imorgon, eftersom han jobbar frukost. "Jag brukar alltid sätta dig på frukost när jag jobbar, för då vet jag att allt kommer att rinna fint, även om inte jag är där" Och det är nog en av de finaste komplimangerna jag kunde få från honom.
Han ger mig ansvar och låter mig styra över restaurangen själv. Det är dessa saker som gör det värt all skit som jag tar. När jag känner att han verkligen litar på mig. Även fast vi jobbar som galningar ibland. Jag är där vid hans sida, tillsammans med Gabi, och jag VILL verkligen fortsätta ta chansen att utvecklas till Supervisor. Men det är inte värt det om jag riskerar mitt liv i The Osborne Kitchen...Jag har några veckor på mig i vilket fall...
Jag gav ett Glad Påsk-kort som tack för mitt chokladägg igår =) En väääldigt ful målad kyckling, men jag gjorde mitt bästa...Och jag tror att han faktiskt kind of bjöd ut mig på söndag. Men jag är lite osäker...
Han ville iaf att jag skulle arrangera att jag är ledig på måndag...problemet är att jag redan har tre dagar ledigt nästa vecka eftersom mamma och Didi kommer...TYPISKT! Han flyttar ju om tre veckor dessutom...50 miles härifrån...Kanske ska jag ringa och sjukanmäla mig på måndag morgon? =) Too bad!
Schizofrena Erika talar igen..
Jo, jag bad om ledigt fredag kväll och lördag morgon eftersom Elin vill fira sin födelsedag med mig, och gå ut och äta middag och sen gå ut. Hon sa att det inte skulle vara samma sak utan mig, och eftersom vi bor i samma stad, MEN ÄNDÅ INTE har firat jul ELLER nyår ELLER St. Patricks Day ihop så ville jag göra det här. Och vad gör vår kära Operation Manager för att hjälpa Erika?
Jo, vi sätter Erika på SPLIT-SHIFT 6-11/18-F BÅDE fredag och lördag, så att jag varken kommer att ha tid ELLER energi att gå ut. Plus att vår väldigt demotivarande "Somelier" (vinkännare) är så extremt negativ hela tiden. Jag kände bara att jag var så sjukt less på stället och att jag inte ville stanna en sekund till. Så ner med Erikas humör och fram med tårarna.
Problemet är att jag är schizo va? Jag tror att jag tycker om att plåga mig själv. För när vi jobbade, vi hade 260 gäster för frukost, och det var mycket att göra, jag fick vara i ledningen och sköta det mesta, då stormtrivdes jag och förstod inte hur jag skulle kunna lämna det här stället.
Och jo, mitt Split-shift idag förändrades lite idag. Istället för 7.30-11, blev det 7.15-16 och sen tillbaka 18,45. Måste strax gå. Men det var ok...FÖR...
Mitt i mitt ledsna humör...kommer solskenet in. Så enkelt. Den ENDA som kunde göra mig glad idag, kom förbi och gav mig ett Cadbury Chocolate Creme Egg =) Och jag gick med ett brett brett leende genom restaurangen. Kasia kom till mig och frågade "Are you ill? You're smiling again." Izabella sa "Stop that. You scare me. Why do you smile like that?" Gabi sa "Why are you smiling? What happened?"
"I've got an egg..." och log stort. Kasia sa "I gave you a muffin! And you didn't smile. Someone gives you an EGG and you start smile like that!" Gabi "WHO gave you that egg?"
Och jag log bara...Och gick in i köket och jobbade. Sebastian kom in i köket "What happened to Erika?" Gabi, Kasia, Izabella "She got an egg..." "Aha. From WHO?"
Och ja, han gjorde mig så glad. Jag har skrattat mig igenom resten av eftermiddagen. Och väntar på morgondagen när jag får träffa honom igen...Känner han samma sak?
Förresten alla vänner och familj i Sverige. Glad Påsk. Ät massa ägg nu. Kokta ägg =)
Portmarnock, en by att älska
Det har varit en underbar dag. Varmt och skönt. Men i The Osborne Restaurant har det varit helvete - som vanligt. 239 för frukost...och alla är typ familjer som behöver bord för tre, fyra, fem osv. Vilket tar tid och energi. Men det gick bra. Folk älskar mig. Jag undrar om de inser på hotellet vilken förlust de gör när de får mig att sluta...Det känns lite vemodigt att jag snart ska lämna hotellet, men jag orkar inte längre. Fick dessutom veta idag att Miro och Anna slutar den 21:a april. Och Gabi ska börja leta efter jobb på annat håll nu också. ALLA slutar. T.o.m Sebastian funderar på att sluta.
Och det finns EN EXTRA STOR ANLEDNING till att jag vill härifrån...Jag tänker INTE riskera mitt liv för det här hotellet. Idag under service, var jag tvungen att skynda mig igenom köket för att hämta en mjölkbägare? (milk jug) och på vägen tillbaka halkade jag på det hala golvet och föll pladask. Bägaren gick i tusen bitar, den var dock i porslin så det var inte så farligt. Glas hade kunnat gå illa. Och jag klarade mig undan med ett par blåmärken på rumpan =( och på händerna. MEN, jag var ett par millimeter från att slå bakhuvudet i en metalldisk. Och det hade kunnat gå illa.
Efter jobbet, som jag dock lämnade skinande som en sol....
Gick jag till gymmet och tränade och sen tog jag en timmes promenad på stranden. Det är helt underbart här! Varför lämna Portmarnock? Ok, vi får väl se. För tillfället känner jag för att flytta 50 miles härifrån...Hmm, undrar varför...
Och nu sitter jag i min säng, trött och glad =) med en Kopparberg Cider vid sidan och känner mig väldigt svensk, yey! När man utomlands är det ok att vara patriotisk, annars är man rasist. =(
Och ni som inte har misstänkt det redan...Jag tror att jag är kär...=)
Fortsättning följer...
A beautiful, sunny day
ALLA slutar. Det är dålig stämning på hela hotellet. Visst har vi kul, men det är för att vi har underbara kollegor.
Förresten. När vi var ute i onsdags, så hände en allvarlig olycka... Det hände Neil, som är en vän till mig och jobbar på hotellet.
En tjej (ungersk tjej som började i cocktailbaren i måndags) trodde att han hällde öl på hennes byxor. Hon blev arg och slog till honom i ansiktet. Problemet var bara att han drack öl när hon gjorde det, så hon krossade ölglaset i ansiktet på honom och han fick glassplitter i hela ansiktet, ögonen klarade sig, men det var skärvor precis under. Ambulansen kom och hämtade honom, men nu i efterhand fick vi veta att han fick vänta i 4(!) timmar innan de hjälpte honom, och pga det så är det 80% chans att han förlorar synen på ena ögat..Idiotsjukhus!!
Till något trevligare. Jag tog en promenad på stranden idag efter jobbet. Det är typ 16 grader här och solen skiner. Det är såå vackert, och det var såå mycket folk ute och gick. Det här är nästan som ett paradis. Skulle ju vara trevligt om man hann uppleva lite av det.
Funderar på om jag ska ta några veckor ledigt efter att jag slutat på hotellet, så att jag kanske kan ta mig runt på Irland lite, eller bara slappa. Och umgås med vänner. Vi får se. Jag är glad att jag är här iaf.
Me lööv shopping =D
Idag har jag varit och shoppat i Swords Shopping Mall. =) Där har dom en affär som heter TK Maxx och de säljer designerkläder till upp till 60% av ordinarie pris. Så en outlet kan man säga. De har kläder, skor, heminredning, väskor mm. Var där i typ 1½ timme, och hittade en jacka, två träningströjor och en munkjacka. Och ett par byxor också. Allt för träning =) Och de är sååå snygga. Ser fram emot att gå till gymmet nu, eller ta en promenad på stranden, yey!
Mamma och Didi kommer hit om två veckor. Jag ser fram emot det. Saknar dom. Fast dom ska inte bo hos mig eller ute på mitt hotell, vilket gjort mig lite besviken. Frågan är om mamma kommer att ta sig tid ens att ta sig ut till mig för att se hur jag har det...Verkar inte som det på henne. Men vem vet. Jag får väl vara glad att hon kommer överhuvudtaget. Didi ska sova hos mig en kväll iaf. Ska ta med henne till Tamango's igen. =)
Och just det ja. Det är påsk snart va? Jag är helt lost när det gäller högtider och sånt nuförtiden. Det enda det betyder för mig är att jag måste jobba split-shift eftersom vi är så upptagna. Säger man så? (Busy) Whatever. Du förstår vad jag menar.
Matiss jobbar hela veckan från kl 2, när jag slutar...Typiskt. Men vi får väl ta det en annan gång. Vi textar lite med varandra istället. Han är gullig.
Vad händer hemma i Sverige då? Någon som vill svara på det? Nähä. Jag vet ingenting längre. Förresten, jag ska börja leta efter ett annat jobb. För att förebygga att jag kommer att stå arbetslös OM de stänger ner hotellet för renovering nu när de säljer det. OCH för att jag är såååå less på att INGENTING fungerar som det ska. Trist om jag ska lämna stället, men jag undrar om de VERKLIGEN kommer att utbilda mig till Supervisor. Tror nästan att det var ett smart drag för att få mig att lugna ner mig lite. Få mig att stanna kvar. Jag måste tänka lite på det, OCH uppdatera mitt CV. Men om tre veckor så är deadline. Om ingenting har förändrats då, så säger jag upp mig. Kasia också. Tillsammans med Gabi antagligen. Det kanske är så illa att tom Sebastian säger upp sig. Och då är The Osborne utan personal igen...Too bad!
Men i övrigt. Jag mår bra, jag är glad och lycklig och vi har haft jäääääättefint väder.
