Erika in Ireland

Jag är ett enda stort leende...Kom precis hem från jobbet...Och jag börjar kl 6 imorgon...VIKTIG dag imorgon! Jag ska jobba med Eddie, vår Operation Manager, han som ska bestämma om jag ska bli Breakfast Supervisor eller inte. Jag har tre jobbtillfällen med honom den här veckan, och det är nu jag måste glänsa =D Som jag alltid gör, hihi.
Anledningen till mitt gigantiska leende är enkelt. Vi hade väldigt trevliga gäster för middag, när de skulle gå satte sig en av dom vid pianot...och spelade en melodi...som jag bara älskar/avgudar, har inte riktigt ord för vad jag känner för den. Den kommer från filmen "Corpse Bride" och den är så sorglig, men ändå så vacker. Jag sa till Kasia att jag skulle kunna gifta mig med den där mannen bara för att han kunde spela den där melodin...=) (Får se till att William lär sig den istället, hihi)

Dessutom är månen så extremt vacker här. Den ser ut som om den har ramlat ner lite, hänger inte som i Sverige riktigt...Och det har varit en helt underbar dag. Det har varit regn (det har inte regnat på evigheter!!!) och stora gråa moln har dragit fram över havet. Havet har varit såå vackert idag. Och nu när jag gick hem så var det stjärnklart, sååå många stjärnor överallt. Och då kände jag bara: Jag vill inte lämna den här platsen. Jag vill inte gå in och lägga mig. Jag vill sätta mig på stranden, ha någon som håller om mig, och jag vill titta på stjärnorna och på månen. Någon som jag kan prata med. Och bara prata och prata och prata. Berätta om mitt liv, om mina drömmar, min framtid och mina önskningar...Kommer jag att få den chansen?
Och det var då något slog mig: Jag har äntligen gått vidare. Jag har raderat alla sms, hans telefonnummer (har nästan glömt det faktiskt), tagit bort allt jag fått och som kan förknippas med honom. För jag vill inte ha honom i mitt liv längre. På något sätt eller vis. Ha med honom att göra. Yuck.
Och nu ser jag riktigt ljust på framtiden. Jag kommer dock låta bli att försöka ta mer än en dag i taget. Uppenbarligen kan man inte lita på killar...inte ens de man trodde var speciella.

Och när jag känner mig ensam, så gör bara så här: Titta igenom din telefon Erika. Se alla sms du har, från alla dina vänner. Gå in på datorn och se alla bilder med alla dina vänner. Och inse hur lyckligt lottad du är!
Men jag är glad. Jag är ett stort leende. Jag är mig själv, och duger jag inte som jag är...då får det vara...(jag hoppas dock att jag duger för William) Och på torsdag ska vi på date!