Erika in Ireland

Äh, pallar inte med!

Jag är lycklig, lycklig, lycklig!
Jag är nervös, jag är illamående, jag kan inte äta. Jag kan inte sova...Jag är kär...(sablar, tänk om den är obesvarad?)
Men jag är lycklig, lycklig, lycklig! För jag lever! Jag har underbara vänner! Jag har bra musik som jag lyssnar på... Jag bor i ett hus med många spindlar (minst två i mitt rum)...

Och ännu en värdelös sak som ni ska få veta om mig...(jag älskar att lägga pussel) Jag och Gabi ska ha pusselkalas när vi är lediga någon dag. Pussel och vin tror vi är en rolig kombination...hihi.
Och vi ska ner till fältet där det finns massor med ankor, och mata dom med whiskeyindränkt bröd (visst är vi onda) haha. Och vi ska sitta på stranden och prata...eller i trädgården för den delen..Och vi ska grilla, vi ska skratta, gråta och allt som vänner gör. För snart bor vi i samma hus!!!!

Och därför älskar jag livet! Jag har det så bra här...Med Regina Spektor i min cd-spelare sitter jag och ler för mig själv...även om jag kanske är olyckligt kär. Jag kanske bara är otålig...men jag är nervös...tycker inte om att vara i underläge...men om det inte funkar..."life's brutal" och det är inte meningen att jag ska ha ett förhållande.
Allt händer av en anledning...tro på ödet...

Jag har hittat nyckeln till lycka i mitt liv...Det tog sin tid, men nu finns den här... Jag har hittat låset, och jag har låst upp det... Varför vara ledsen när man kan vara glad? Varför gråta när man kan skratta? Varför stå stilla, när man kan gå?

Och för alla andra? Jag önskar er samma glädje, som den jag känner när jag varje morgon promenerar till jobbet...Det är lagom kyligt, luften är frisk och det blåser lite. Det är helt tomt på gatorna och jag går ner mot stranden..Och där ser jag vågorna, hör vågorna slå in mot klipporna. Och sen ser jag solen. Solen som går upp...Och allt är så vackert. I dom ögonblicken önskar jag att tiden kunde stå stilla...Dom ögonblicken får jag nästan varje dag (är inte det ren lycka?)