Med blandade känslor lämnar jag Sverige...igen
Så imorgon åker jag hem igen. Med blandade känslor lämnar jag Sverige. Men jag flyttar hem 1:a juni. Mindre än tre månader kvar. Det ska bli skönt. Kände nu hur skönt det var att vara här HEMMA. Att sova i MIN säng, vara i MITT rum, umgås med mina katter och vänner och allt vad det nu är =)
Fast jag träffade på Andreas lite ofrivilligt idag. Ok, jag var hemma hos honom =/ men han skulle inte komma hem förrän ikväll någon gång. Jag åt lunch med hans familj och hade jättetrevligt, men när jag såg honom komma blev jag bara grymt nervös och kände att någonting dog inom mig. Tror det var min glädje.
Vet inte om jag var glad eller ledsen att se honom. Första gången jag träffar honom efter insikten om hur annorlunda han är som människa. En människa som är kapabel till att svika mig sådär. Men ändå, ville bara krypa in i hans famn, låta honom hålla om mig, och säga till mig att allt skulle bli bra.
Satt där med tusentals olika känslor inom mig, och försökte reda ut dom. Vet inte riktigt om jag lyckats. Försökte reda ut om det jag känner egentligen bara är saknad av närhet av honom, av gammal vana. Kom tyvärr fram till att så inte var fallet.
Jag älskar honom, därför får han mig att gråta. Grät inte där, bara kände efter i mitt brustna hjärta. Det finns inget hopp. Fast ändå, jag vet ju inte om jag vill ha något hopp.
För om vi säger att han skulle ändra sig. Och vilja ha mig tillbaka. Då skulle det innebära att jag inte kan resa, att jag inte kan göra något sådant längre. Att jag är fast i Sverige igen. Fast jag behöver inte tänka så i vilket fall. Han vill inte, han har sin söta nya tjej (som jag bara HATAR, stackars dig, inget personligt)
Men det var såå mysigt att träffa hans familj igen. De är helt UNDERBARA. Och jag mår så mycket bättre nu när jag känner att jag inte behöver bryta med dom. Fick ett fint halsband, med örhängen och ett skrivet kort av Ann-Sophie, hans mamma. Jag började nästan gråta av det.
Till lite roligare saker. Var ju ute igår, med Jonas, han min första kärlek ;)
Vi var hos hans syster Johannas kompis och förfestade. Det var sååå kul. Jag älskar honom! Ok, inte sådär. Jag lovar! Vi är som bror och syster. HELKUL! Fast det är klart, han var ju min första, hihi.
Vi kom inte ut förrän vid halv 2. Då tog vi oss till Köket. Där var det drag!! Och jag såg den snyggaste killen det här milleniet...Osis, jag missade honom precis.
Sen tog jag en taxi hem. Klev innanför ytterdörren kl 6 imorse. Efter en superkväll. Kul avslutning på semestern.
Just det, någon Fredrik kom fram till mig och jag gav honom mitt nummer efter några om och men. Han ville ses idag, men han hade inte tid på dagen, jag har inte tid ikväll...Jag är ju "Stureplans sötaste tjej"
Självklart, vad annars? Haha. Men dagens insikt, jag tänker ALDRIG gå ut någon annanstans än Stureplan el. dylikt i fortsättningen...Förstår du varför? Tänk efter...
Jaja, nu ska jag äta en semla, försöka intala mig själv att jag trots allt klarar mig utan mitt ex och att jag når världdominans om ett par år!
Fast jag träffade på Andreas lite ofrivilligt idag. Ok, jag var hemma hos honom =/ men han skulle inte komma hem förrän ikväll någon gång. Jag åt lunch med hans familj och hade jättetrevligt, men när jag såg honom komma blev jag bara grymt nervös och kände att någonting dog inom mig. Tror det var min glädje.
Vet inte om jag var glad eller ledsen att se honom. Första gången jag träffar honom efter insikten om hur annorlunda han är som människa. En människa som är kapabel till att svika mig sådär. Men ändå, ville bara krypa in i hans famn, låta honom hålla om mig, och säga till mig att allt skulle bli bra.
Satt där med tusentals olika känslor inom mig, och försökte reda ut dom. Vet inte riktigt om jag lyckats. Försökte reda ut om det jag känner egentligen bara är saknad av närhet av honom, av gammal vana. Kom tyvärr fram till att så inte var fallet.
Jag älskar honom, därför får han mig att gråta. Grät inte där, bara kände efter i mitt brustna hjärta. Det finns inget hopp. Fast ändå, jag vet ju inte om jag vill ha något hopp.
För om vi säger att han skulle ändra sig. Och vilja ha mig tillbaka. Då skulle det innebära att jag inte kan resa, att jag inte kan göra något sådant längre. Att jag är fast i Sverige igen. Fast jag behöver inte tänka så i vilket fall. Han vill inte, han har sin söta nya tjej (som jag bara HATAR, stackars dig, inget personligt)
Men det var såå mysigt att träffa hans familj igen. De är helt UNDERBARA. Och jag mår så mycket bättre nu när jag känner att jag inte behöver bryta med dom. Fick ett fint halsband, med örhängen och ett skrivet kort av Ann-Sophie, hans mamma. Jag började nästan gråta av det.
Till lite roligare saker. Var ju ute igår, med Jonas, han min första kärlek ;)
Vi var hos hans syster Johannas kompis och förfestade. Det var sååå kul. Jag älskar honom! Ok, inte sådär. Jag lovar! Vi är som bror och syster. HELKUL! Fast det är klart, han var ju min första, hihi.
Vi kom inte ut förrän vid halv 2. Då tog vi oss till Köket. Där var det drag!! Och jag såg den snyggaste killen det här milleniet...Osis, jag missade honom precis.
Sen tog jag en taxi hem. Klev innanför ytterdörren kl 6 imorse. Efter en superkväll. Kul avslutning på semestern.
Just det, någon Fredrik kom fram till mig och jag gav honom mitt nummer efter några om och men. Han ville ses idag, men han hade inte tid på dagen, jag har inte tid ikväll...Jag är ju "Stureplans sötaste tjej"
Självklart, vad annars? Haha. Men dagens insikt, jag tänker ALDRIG gå ut någon annanstans än Stureplan el. dylikt i fortsättningen...Förstår du varför? Tänk efter...
Jaja, nu ska jag äta en semla, försöka intala mig själv att jag trots allt klarar mig utan mitt ex och att jag når världdominans om ett par år!
Kommentarer
Postat av: Richa
Hej älskling!
Fortsätt skriv nu då :D.
Vill höra hur det är i Dublin nu då :P
Puss
Trackback
