...Fotbollsspelare som tror att dom är kungar...
Sitter i min säng...Ska strax pallra mig iväg till gymmet...Och sen måste jag skynda mig till jobbet...igen...Yey! Började kl 6 imorse, jobbade till kl 10 och sen släppte de iväg mig hem för att sova några timmar. Blev bara fyra inatt eftersom jag var hemma kl 1 efter jobbet. Suck. Jag älskar och jag hatar, jag älskar och jag hatar.
Managern för Irlands fotbollslandslag är en trevlig prick =) Han kommer t.o.m. ner till restaurangen bara för att säga "God morgon" till mig, på svenska =) Och låta mig trakassera honom för att han inte dricker tillräckligt med te. Igår efter service så kom det ett par män ner till restaurangen och ville låna den för en intervju med någon av spelarna. Det var rätt kul. Jag ordnade runt lite så att de fick fåtöljer och så, de var glada och lät oss titta på medan de intervjuade O´Shea tror jag han heter. Michael, vår irländska deltidare vågade dock knapp gå ut i restaurangen under tiden, hans ögon var stora som tallrikar och han var jäääättenervös, hihi. Jag hade dessutom pratat med de ansvariga där att om de hade några frågor eller om de ville ha hjälp, så skulle de i första hand fråga Michael, eftersom jag skulle ordna med lite papper och sådant. Bara för hans skull. Han var stolt.
Det är verkligen stor skillnad i hur han behandlar dom och hur jag behandlar dom...Han gick ut med gröt till managern, och efter så stod han i köket med ett lyckligt leende på läpparna "Jag gav gröt till -----" ingen aning om vad han heter =)
Igårkväll hade vi dessutom en av de "stora" spelarna på middag i restaurangen...De andra gästerna reagerade, inte för att han var känd, utan för att han satt i träningsoverall och flip-flops, på en fin restaurang. När jag försökte prata med Rosemary, som var late Duty Manager, snäste hon bara ifrån "Vi tjänar MASSOR av pengar på dom här. Låt dom göra vad dom vill. Jag BRYR mig inte om några gäster som klagar. Du kommer med så mycket onödig information" Hon är schizo. På riktigt alltså. På en sekund kan hon vända och vara så enormt otrevlig...Men men.
Oooh, jag var på gymmet igår och fick ett program av min gyminstruktör för att använda maskinerna och vikterna. Jag försov mig och kom försent, men de förlät mig =) när jag berättade hur mycket jag jobbade. För ja, vi jobbar ju lika mycket igen. Hade en vecka där när jag faktiskt trodde att det blivit bättre och att jag skulle behöva oroa mig för att få TILLRÄCKLIGT med timmar...You WISH!
Och imorgon...Kanske ska på dejt med Barry igen. Vet dock inte om jag vill det längre. Jag är lite negativ till det mesta just nu känner jag. =( Trist. Helgen kommer ju bli skit också, fullbelagt hotell och split-shift. Men men, Erika, vad brukar vi säga? Jo, tänk på pengarna, bara TÄNK på pengarna! Yeeey! Vi får se om det är värt att stanna här för att bli Supervisor, hela stället är så oorganiserat att jag blir arg varje gång jag är på jobbet. Det kanske är bättre om jag får ihop mina pengar och sen åker till Australien. Eller skaffar jobb på något annat hotell.
Ok, jag ska försöka bli lite gladare. Jag vet inte riktigt varför jag är så nere. Eller jo, mitt kära ex är det som drar ner mig just nu. Har gått rätt lång tid nu utan att jag känt av det, men det har kommit tillbaka igen. Vill bara gräva ner mig någonstans och vara ifred.
Så, kära vänner, håll ut, jag blir glad igen! Fast det är klart, jag känner det som att ingen bryr sig hemma i Sverige heller. Mamma hör inte av sig överhuvudtaget, måste det bara vara JAG som hör av mig?
Managern för Irlands fotbollslandslag är en trevlig prick =) Han kommer t.o.m. ner till restaurangen bara för att säga "God morgon" till mig, på svenska =) Och låta mig trakassera honom för att han inte dricker tillräckligt med te. Igår efter service så kom det ett par män ner till restaurangen och ville låna den för en intervju med någon av spelarna. Det var rätt kul. Jag ordnade runt lite så att de fick fåtöljer och så, de var glada och lät oss titta på medan de intervjuade O´Shea tror jag han heter. Michael, vår irländska deltidare vågade dock knapp gå ut i restaurangen under tiden, hans ögon var stora som tallrikar och han var jäääättenervös, hihi. Jag hade dessutom pratat med de ansvariga där att om de hade några frågor eller om de ville ha hjälp, så skulle de i första hand fråga Michael, eftersom jag skulle ordna med lite papper och sådant. Bara för hans skull. Han var stolt.
Det är verkligen stor skillnad i hur han behandlar dom och hur jag behandlar dom...Han gick ut med gröt till managern, och efter så stod han i köket med ett lyckligt leende på läpparna "Jag gav gröt till -----" ingen aning om vad han heter =)
Igårkväll hade vi dessutom en av de "stora" spelarna på middag i restaurangen...De andra gästerna reagerade, inte för att han var känd, utan för att han satt i träningsoverall och flip-flops, på en fin restaurang. När jag försökte prata med Rosemary, som var late Duty Manager, snäste hon bara ifrån "Vi tjänar MASSOR av pengar på dom här. Låt dom göra vad dom vill. Jag BRYR mig inte om några gäster som klagar. Du kommer med så mycket onödig information" Hon är schizo. På riktigt alltså. På en sekund kan hon vända och vara så enormt otrevlig...Men men.
Oooh, jag var på gymmet igår och fick ett program av min gyminstruktör för att använda maskinerna och vikterna. Jag försov mig och kom försent, men de förlät mig =) när jag berättade hur mycket jag jobbade. För ja, vi jobbar ju lika mycket igen. Hade en vecka där när jag faktiskt trodde att det blivit bättre och att jag skulle behöva oroa mig för att få TILLRÄCKLIGT med timmar...You WISH!
Och imorgon...Kanske ska på dejt med Barry igen. Vet dock inte om jag vill det längre. Jag är lite negativ till det mesta just nu känner jag. =( Trist. Helgen kommer ju bli skit också, fullbelagt hotell och split-shift. Men men, Erika, vad brukar vi säga? Jo, tänk på pengarna, bara TÄNK på pengarna! Yeeey! Vi får se om det är värt att stanna här för att bli Supervisor, hela stället är så oorganiserat att jag blir arg varje gång jag är på jobbet. Det kanske är bättre om jag får ihop mina pengar och sen åker till Australien. Eller skaffar jobb på något annat hotell.
Ok, jag ska försöka bli lite gladare. Jag vet inte riktigt varför jag är så nere. Eller jo, mitt kära ex är det som drar ner mig just nu. Har gått rätt lång tid nu utan att jag känt av det, men det har kommit tillbaka igen. Vill bara gräva ner mig någonstans och vara ifred.
Så, kära vänner, håll ut, jag blir glad igen! Fast det är klart, jag känner det som att ingen bryr sig hemma i Sverige heller. Mamma hör inte av sig överhuvudtaget, måste det bara vara JAG som hör av mig?
Kommentarer
Trackback
